Resonemang

När jag var yngre var jag oftast helt övertygad om att jag hade rätt om det mesta. Allteftersom tiden gick insåg jag att ganska mycket jag varit säker om innan var fel. Nuförtiden är jag istället fast i tankegångarna att jag har fel om mycket, och allt som blir rättat bara är en förbättring. Det känns faktiskt bra att på något sätt sätta ribba lågt, för det blir på något sätt att man aldrig blir besviken. Så fort man börjar höja ambitionerna så blir det jobbigt, och det är då risken att misslyckas ökar. Dock hoppar man ju aldrig högt utan en hög ribba. Men det kanske är en process som helt enkelt får ta den tid som det tar.